Jag älskar att handla på stormarknader!

Image via Wikipedia

I DN står det idag att barnfamiljer börjar välja bort att handla på stormarknader som coop forum, ica maxi och city gross. Personligen tycker jag det är bra, för då får ju jag mer plats i butiken och jag slipper trängas bland barnvagnar och jobbiga, skrikande ungar. Eller något i den stilen. Jag vill ju inte låta elak, men jag måste ju bara påpeka att jag tyckte artikeln lät lite konstigt. Jag har alltid drömt om att få handla på typ City Gross sen dessa butiker kom till Sverige. När jag bodde i Karlskrona fick jag den möjligheten, och då hade jag gångavstånd dit. Det tog bara 10 minuter, vilket var underbart. Idag är det värre. Mycket värre. Idag måste jag först gå till busshållsplatsen, som tar ca 10 minuter, sen vänta på bussen som ofta är sen. Efter det tar det ca 20 minuter att komma till Växjö station och med den buss jag vanligtvis tar när jag ska in till stan och handla, vilket är "trebussen" så missar jag ofta busslinje tre, så då får jag ta en promenad till eller stå och vänta på någon annan buss som tar mig mot i11 området så jag kan handla min mat för veckan.

När jag väl är inne i butiken så gäller det att antingen snabba på som fan eller ta det jävligt lugnt, så man inte missar bussen hem, eller behöver vänta för länge  på den senare bussen. Måttligt irriterande, och som jag skrivit tidigare så är det här problemet det sämsta med att bo där jag bor idag. Hela handla-mat-processen är jättejobbig. Jag förstår att barnfamiljer tycker det är jobbigt att handla också, och även om det är miljöfarligt att ta bilen för att handla hade jag själv kunnat mörda ibland för att få åka bil hem, eller bara storhandla i lugn och ro utan att behöva oroa mig eller bry mig om när bussen går hem. Jag kan inte handla glass i butiken och hinna hem innan den hinner smälta. Det andra typiska eftersom man varken har nära till någon annan butik eller att man inte har bil är att det är svårt att handla i huvudtaget. Jag drar mig för att åka in till stan, för det är lika jobbigt varje gång att bära kassar hem och passa busstider.

Jag längtar tills jag har flyttat in till stan, då man kan cykla till City Gross och förhoppningsvis ha närmare till någon mindre butik så ifall man skulle ha glömt något, så är det bara att snabbt sticka ner till affären, köpa det man vill ha och sen är middagen räddad igen. Det alternativet finns inte idag. Jag är avundsjuk på er, barnfamiljer. Ni som har alternativet att handla där ni vill, oavsett om det är på city gross eller ica på hörnet. Lyckliga barnfamiljer...

Hur ska man orka bli mer hälsosam?

Image via Wikipedia

Jag har mycket saker jag måste bli bättre på för att jag ska kunna känna mig mer nöjd med min hälsa. För det första behöver jag fortfarande gå ner ett par kilo till i vikt. Det är snart 3 år sen som jag gick upp ca 15 kilo, och det har varit rätt jobbigt att försöka bli av med dem. Jag gick dock ner närmare 7 kg samt 8 cm i midjan av att bara hålla koll på kalorierna och ta dagliga promenader. Då rasade kilona mer eller mindre. Efter det, så har vikten sakta gått både upp och ner, men midjemåttet har varit ungefär detsamma. Riktigt tråkig läsning det här, men det får ni leva med. För den som ändå är intresserad ligger vikten på ca 62 och sist jag mätte mig i midjan så var måttet ca 74 cm.

Problemet som återstår är alltid detsamma. Jag är lat och jag tycker inte om att röra på mig, om man inte bortser från att jag älskar att cykla - utomhus i alla fall och jag tycker om att gå. Dock gillar jag inget av detta om jag inte har ett mål. Detta kan vara så simpelt som att gå till affären och handla, och inte att jag har som mål att bränna 700 kcal på en promenad, som vissa verkar tro. Jag behöver motivation, precis som många andra men problemen är många. För att kunna cykla behövs det bra väder. I somras var det nästan för varmt för att cykla, så det hann inte bli så många turer, vilket var tråkigt som fan. Dock när man väl satt på cykeln och åkte iväg på de små vägar runtomkring den byn vi bor så brände man kalorier som fan och det syntes både på vågen och måttbandet. Istället köpte vi en motionscykel för ett par månader sen, men det är inte mycket jag har suttit på den kan jag erkänna. Totalt har det nog inte varit mer än 4-5 timmar sen typ 4 månader tillbaka eller var det nu var sen vi köpte den. Det är inte ett bra resultat. Målet var att sitta typ 30 min per dag eller något liknande, vilket jag inte har orkat alls. Istället sitter jag i soffan och tittar på tv och låter min röv bli fetare och fetare eller något liknande. Mycket irriterande, men den enda man kan skylla på är jag, eftersom jag är den enda som kan förändra min vikt och ingen annan.

Ett annat problem som också alltid är detsamma är att när jag väl sätter igång och ska bli hälsosam, så blir det alltid för mycket av det goda. Man ändrar på allt, testar allt och inget funkar mer än i ett par dagar, veckor eller i största fall ett par månader, som när jag provade LCHF och upptäckte att det var placebo effekt rakt igenom. Det är alltså allt eller inget med mig, som med många andra som försöker gå ner i vikt.

Denna gången ska jag se till att blir lite annorlunda. Sakta men säkert har jag bestämt mig för att börja äta mer frukt och grönsaker, och tids nog ska jag försöka minska på både portioner och att äta för mycket sötsaker samt godis. Jag vet inte alls hur det kommer gå, men förhoppningsvis så går jag ner lite till. Mitt mål nu är inte att gå ner till att väga 50 igen, bara jag känner mig bekväm och inget skaver så är jag nog rätt nöjd.

Hur gör du för att hålla dig motiverad till en bättre hälsa?

Reaktioner efter redovisningen

Hade redovisning igår (13 feb 2012) men hann aldrig ladda upp klippet. Det visade sig att allt är i sin ordning. Jag har inget att oroa mig för...

Videobloggen är inspelad med min nya webbkamera - Microsoft Lifecam Studio HD.

Jämförelse mellan webbkameror

Det här klippet gjorde jag i morse, åtminstone första delen. Jag har gått och väntat på att få en ny webcam rätt länge och idag fick jag hem den. Det blev en Microsoft Lifecam Studio HD, och kvalitén är skitbra! Har även provat den inne i en hangout också och kvalitén var nästan lika bra som i klippet sa min kompis Patrik som jag satt och snackade med. Vad tycker du om kvalitetsskillnaden?

Finns det botemedel mot koncentrationssvårigheter?

Så länge jag kan minnas har jag haft det svårt att fokusera mig på saker och ting, speciellt om det finns störande moment i närheten. Jag vet inte varför jag har svårt för det, men det är vanligt med mina diagnoser, så nånstans finns det ju en logisk förklaring. Trots detta är det skitjobbigt och det är något jag vill ändra på.

När det gäller min bilkörning så går det stadigt framåt. Orsaken till detta är för att jag tänker som en jävla dåre mellan lektionerna på alla de små misstag jag gjort, och som jag får något slags ångestliknande beteende över. Inte roligt och allt är överdrivet som fan. Det finns ingen anledning att få ångest över att jag råkade gasa lite för fort bara för att hinna över till andra sidan vägen eller att jag inte stannade en halv sekund tidigare och att läraren fick hjälpa till med bromsandet. Allt det där ingår i att lära sig köra bil och om något är jag en fegis snarare än ytterligare en blådåre i trafiken. Det är väldigt överdrivet alltså, men ändå så vill min hjärna lura mig till ångest vilket jag har tröttnat på.

Ångesten kommer ifrån små misstag och vid varje lektion utvecklas jag och blir bättre på allt som gäller körning. Jag gör de här misstagen varje gång det blir för mycket prat om annat, eller bara prat i huvudtaget. Det är nästan så man glömmer bort att man sitter bakom ratten för nån sekund, trots att man ändå har full koll på allt. I alla fall i det stadiet jag är just nu som nybörjare. Så fort man slutat prata om något blir jag lite extra ivrig, vilket jag avskyr. Efter förförra körningen blev jag nästan förbannad på mig själv och bestämde mig för att "nu jävlar ska jag göra nått åt den här ångesten och mitt beteende!" och sen dess har jag tänkt ännu mer effektivt på hur jag ska köra nästa gång vilket resulterade i en mer eller mindre perfekt övningskörningslektion. Jag var helt paff när jag var klar med lektionen och allt hade gått så bra. Ingen ivrighet, inga direkta misstag. Allt gick bara bra.

Botemedel mot koncentrationssvårigheter för min del är ett rent och skärt tankearbete, där jag aktivt arbetar för att sluta upp med dumheter. Hade jag kunnat ta medicin för detta hade jag förmodligen hellre gjort det, men kan jag fixa detta genom att bara tänka aktivt är det fan så mycket bättre än någon medicin. Nästa steg är att sluta störa sig på småsaker som ingen annan bryr sig om. Samma metod kommer att prövas där också och förhoppningen är att jag blir fri från det också. Att bli fri från koncentrationssvårigheter kommer ta evigheter, men varje litet steg som gör mig till en bättre människa, och särskilt bakom ratten är livsviktigt! Har du några tips på hur man blir av med såna här grejer?

Ett socialt nätverk blir vad man gör det till.

För ett par dagar sen började jag långsamt förstå att jag var på väg mot en relativt stor insikt. Förmodligen den största som skett i mitt liv sen Google+ blev mer och mer en internationell upplevelse. Från början kändes det som om att G+ var ett nytt sätt att träffa personer från USA, men under de senaste månaderna har jag blivit relativt populär bland det svenska folket. Jag är inte på nummer 1, snarare långt därifrån, men över ett hundratal svenskar har idag lagt till mig i deras s.k. "kretsar" eller cirklar. Spela roll vad man ska kalla det för, men de följer mig på G+ i alla fall. Personligen är det trevligt, så länge som bägge parter blir nöjda, men på senare tid har jag bara blivit mer och mer missnöjd. Låt mig förklara varför:

Facebook var fram tills att G+ öppnade upp dörrarna det bästa verktyget jag hade för att hålla kontakt med vänner, familj och gamla klasskamrater, precis som för alla andra som fortfarande har ett konto där. Jag har aldrig gillat stället speciellt mycket, men fram tills att ett bättre ställe dök upp var facebook räddningen med allt var det innebar. Nu när jag vet att det finns ett bättre ställe att komma till, blir jag bara gladare och gladare när jag inser var dag att jag inte längre finns kvar på spionsidan Facebook, och att jag idag har mer kontroll över vad jag ser för något när jag väljer att ha kontakt med folk. Fast riktigt bra är det inte. Ju längre tiden går och desto fler människor som hoppar över till G+, desto mer börjar stället likna facebook. Och jag avskyr det, men jag vet inte hur jag ska bära mig åt. En del av mig vill bara ignorera det och gå vidare som om inget har hänt, medan en annan del vill ryta och be folk sluta upp med sin skit. Oavsett vilket är det bara i mitt huvud som tankarna finns, och jag har en lång historia av samma tema - störa mig på folks korkade beteende inom sociala nätverk.

Varje dag när jag kollar min svenska cirkel, möts jag av ett femtiotal godmorgon snack, vilket är trevligt ibland, men inte varje dag. Inte på G+. Skicka hellre en länk till nått nytt om SOPA eller Juholtshistorien, eller nån ny uppdatering kring G+ som alla väntat på. Godmorgon, blir tråkigt om det ständigt är samma historia. Jag har bara tröttnat. När morgontimmarna har gått förbi, är det dags för att veta precis allt annat folk ska göra, eller gör och när kvällen kommer, dyker de kopierade skämten upp. Den enda skillnaden är folk ber inte andra att dela vidare, utan folk gör det i alla fall. I min svenska cirkel känner alla till varandra i stort sett, så varje gång något blir delat i den här cirkeln så ser jag det minst 10 gånger. Måttligt frustrerande, men jag har gått och ignorerat detta väldigt länge nu och till sist har jag fått nog.

Idag var jag på väg att radera hela cirkeln. Med det inkommande "flödet" som det så korkat låter på svenska så känns det som att det är omöjligt att irritera folk, sekunden efter att man tar bort någon ifrån ens cirklar. Det är skönt tycker jag, men det får mig att tvivla över vissa funktioner på G+ som idag är rätt meningslösa. Istället tog jag bort de värsta "kopierarna och skämtarna", men resten hänger på en röd tråd om jag ska vara helt ärlig. De som kan känna sig lugna är de som jag har träffat i verkligheten som finns i den här cirkeln.

Dock har jag en hemlighet. Talar jag om den, så lär det slå hus i helvete eller hur nu det där uttrycket låter, så jag låter bli för idag. Kortfattat - Jag tycker om er, men jag vill be er om en tjänst. Ni som gillar det här, prata om allt ni gör/ska göra varenda dag och som gillar att kopiera skämt etc. Fortsätt gärna med det, men skapa cirklar och dela med er utav detta till dem som uppskattar det eller ta bort mig från era cirklar så jag slipper se skiten.

Videoinspelning, direkt på Youtube?!

Den här videon gjorde jag för ett par dagar sen, men jag hade lite svårt att få över den på bloggen. Videoklippet är bara ett test egentligen, kvalitén, ljudet etc. suger men det får ni leva med. Hör av er ifall det är något strul med att se på videon, så ska jag se till om jag kan rätta till det. Videoklippet är nämligen olistat, så bara den med länken kan se klippet. Jag gjorde så, främst för att det är ju bara en testvideo, och jag vill ha videoklipp med kvalité på min youtube kanal.

Detta är mitt 499:e officiella inlägg!

Idag anser jag att ett mirakel har skett, i alla fall ur en bloggares perspektiv. Som jag har nämnt innan har jag bloggat i många år, men under 2011 hände rätt stora förändringar och jag lämnade mitt liv som WordPress bloggare bakom mig och flyttade min själ över till Tumblr och sedan över till blogger. Även om den "flytten" gick någorlunda smärtfritt, har jag alltid haft en sorg med mig. Denna sorg är mina gamla inlägg som jag spenderat över 2 år med att skriva på WordPress, och eftersom inlägg inte går att importera till Tumblr så lämnade jag allt bakom mig och började om på nytt. Dock har jag alltid saknat de där inläggen och jag gjorde som vanligt en dum sak när jag tagit ett beslut om en ny start och jag raderade alla kända källor jag hade med filer relaterade till mitt WordPress liv.

Dock hade jag helt glömt bort att jag ett par månader tidigare tagit en backup på allting och sparat det på min dator. Alla andra filer har legat på vår server, och det var bara därifrån jag rensade allting. Idag hittade jag min backup igen av en komplett slump.

Jag har av och till haft problem med min webbkamera; en logitech Quickcam Pro 9000 eftersom jag får den så kallade "blue screen of death" varje gång mer eller mindre som jag startat kameran då jag vill gå in i en hangout t ex. Väldigt irriterande, men efter ett snack med supporten på logitech så löstes problemet, i alla fall tillfälligt. Rådet var att nedgradera sig till version 2.27 istället, och det har funkat i ett par veckor. Dock när google+ fick en riktigt cool funktion så hände problemet igen. Den senaste funktionen är att man kan spela in meddelanden direkt ifrån sin webcam, vilket är skitkul - om det funkar.

Jag har kontaktat supporten igen och letat runt i datorn efter information och det var då jag råkade hitta mina gamla inlägg. Detta var en riktigt härlig nyhet och något jag verkligen behövde. Det tog lång tid att få över alla inlägg hit, men det var det värt. Nu är jag på bättre humör också, vilket alltid är bra. Jag hoppas att det håller i sig. Nu ska jag fortsätta plugga. Vad ska du hitta på?

Beröm av läraren är något jag verkligen gillar!

Det är väldigt ofta jag känner mig helt, komplett lost i högskoledjungeln bland all kurslitteratur, akademiska vetenskapliga begrepp och studenter som verkar fatta tusen gånger mer än mig. Fortfarande nu när jag är inne på sjätte och den sista terminen känns det så. Åtminstone tills att det var min tur att tala om vad jag hade tänkt att skriva om till min kandidat uppsats.

Föreläsningen idag var en utav de mer, men ändå få, intressanta jag har varit på under åren som student, men det var inte så konstigt. Två av de bästa lärarna enligt min mening höll i det hela och det kändes underbart. Vi gick igenom schemat väldigt snabbt och sen efter kort genomgång av alla uppgifter var det dags för alla att tala om vad de ville skriva om till C uppsatsen. Dessvärre blev jag sist på listan, men i eftertanke gjorde det mig bara gott. Då fick jag tid att skriva ner lite idéer som funnits i skallen på mig i snart 1 års tid.

När det sen var min tur att tala om vad jag skulle göra så tror jag nog alla blev nöjda, glada och intresserade i mina idéer och efter att jag pratat färdigt så fick jag mycket beröm ifrån alla lärarna för att jag planerat min uppsats så tydligt plus att jag även hade en intressant plan på vad jag ska göra under terminens gång. Allt hänger såklart på de där mailen som jag skickade igår. Jag har än så länge inte fått något svar, tyvärr men det lär dyka upp. Åtminstone hoppas jag på det.  Annars är jag rätt körd, tror jag nog.

I övrigt ligger jag lite smått före i schemat, eftersom jag redan fixat de avhandlingar som behövs för första uppgiften, och jag har nästan två veckor på mig att "läsa" igenom vad som skall läsas igenom etc och sen har jag någon vecka till på mig att skriva ner allt. Dock lär jag göra som vanligt och samköra blandat med läsning och skrivning för att lättare få en överblick. Min hjärna kan ju tyvärr inte ta in allt för mycket information på en dag så att sitta och läsa böcker i allt för stor mängd har jag ingen direkt ork för. Jag tror nog att jag är tillräckligt förberedd för detta ändå. Jag ska ju ha tid för att vara på AF ett par timmar i veckan(förhoppningsvis) och observera samt ta körkortet. Planerar man bara och följer sitt schema så får man tid över - mer än vad man tror. Det gäller bara att inte tröttna så fort och göra studierna så roliga som möjligt.

Min sista termin som student är bara början...

För en liten stund sen skickade jag iväg två stycken mail till cheferna på Arbetsförmedlingen i Växjö i hopp om att jag kommer få tillåtelse att komma dit och observera ett par gånger i månaden under den här terminen. Jag frågade också om mina framtida jobbmöjligheter eftersom mina jobbiga sjukdomar och brist på rätt hjälp har lett till att jag ej står till arbetsmarknadens förfogande, har jag inte så mycket arbetslivserfarenhet som önskas om man skall söka jobb som exempelvis arbetsförmedlare. Minst två år krävs, på vissa liknande tjänster på andra företag krävs ett år.

Dock är jag inte särskilt krävande gällande vad jag ska göra efter att jag är klar. Självklart är ett betalande jobb som är relevant till utbildningen mest önskvärt, men jag hade gärna praktiserat eller jobbat deltid. Huvudsaken är att jag inte behöver studera mer efter att min utbildning är över. Det orkar jag verkligen inte. Jag vill bara bli klar och sen vill jag inte ha något mer lån från CSN eller sitta med näsan i tråkiga böcker. Jag vill arbeta. Kliva upp på morgonen, äta frukost och ta bussen in till stan och sedan vara på ett kontor eller något annat ställe, där jag är i direktkontakt med arbetssökande funktionsnedsatta personer mellan 4 till 8 timmar per dag, där jag får någon slags ersättning som jag klarar mig ekonomiskt på. När jag sedan kommer hem så är jag officiellt "ledig" och behöver inte bry mig om deadlines eller tråkiga föreläsningar.

Jag hade gärna kunnat arbeta som jobbcoach också och efter massa googlande så hittade jag äntligen information om hur man kan bli det på arbetsförmedlingen. Dock vet jag inte om det var ett bra besked eller inte. Det är nämligen så att man måste antingen vara egen företagare eller arbeta på ett företag som sysslar med rekrytering för att kunna bli jobbcoach. Visst, min slutgiltiga dröm är att bli en social entreprenör och jag vill vara egen företagare en vacker dag, men då krävs nätverk och kontakter. Därför ändrade jag fokus till sist och har bestämt mig att spendera ett X antal år på något annat företag, såsom AF, FK, Samhall eller någon annan rekryteringsfirma som även har funktionsnedsatta personer som klienter.

Oavsett vad som sker tror jag att det löser sig i slutändan. Den här gången har jag en kandidatexamen bakom mig, åtta år utanför arbetsmarknaden och möten mellan arbetsförmedlare och handläggare med olika egenskaper samt en rapport om min situation som komplett meningslös, enligt min föregående kontakt på arbetsförmedlingen. För en person som inte vill annat än skapa förändring i samhället för personer som råkat ut för samma sak som mig så ska det bli oerhört spännande att se vad som kommer ske härnäst. Jag kanske inte har flera års dokumenterad arbetslivserfarenhet utav arbetsmarknaden eller ett gigantiskt nätverk med arbetsgivare. Det jag däremot kan erbjuda är en förändring i bemötande och resurser för de individer som förmodligen behöver det mest. Vad tror du?